Val 2015, UKIP och Nigel Farage

Storbritannien går till val den 7 maj. Ett val som för dom tre största partierna, inte minst regeringspartierna kan beskrivas som ett ödesval. Det är också ett val som kan komma att drastiskt påverka Storbritanniens framtid. Frågan är om valet leder till en folkomröstning gällande Storbritanniens urträde ur EU. Ett urträde som i sin tur skulle innebära att Storbritannien splittras, genom att Skottland med största sannolikhet skulle begära sig självständiga.

Men det eller den jag tänker fokusera på nu är förmodligen Storbritaniens kändaste och mest exponerade politiker, Nigel Farage. Grundaren och partiledaren för UKIP, United kingdom independens party. 

UKIP är ett parti som till 100 % har byggts upp kring kravet på att Storbritannien ska lämna EU. Med en populistisk retorik och pajasartade debattinlägg av partiledaren Farage i Europaparlamentet så har partiet som så många andra europeiska systerpartier lyckats med konsten att synas och höras i media, i betydligt större utsträckning än partiets väljarstöd gör gällande. Det gäller inte bara i Storbritanien utan i hela Europa. Få EU parlamentariker kan historiskt jämföras med hur Farage har lyckats fängsla media och på så sätt fått sin politik och person exponerad. I sammanhanget bör nämnas att UKIP har saknat direktvald representation i det Engelska underhuset. 

Inför och under valrörelsen till EU parlamentet 2014 utvecklades partiet till ett tydligt främlingsfientligt parti. Så kallade EU migranter ligger högst på listan av retoriskt utsatta grupper. 

UKIP har en libertariansk syn på den ekonomiska politiken vilket skiljer dom åt från SD och många andra nationalistiska partier i Europa. Men där stannar också den friheterliga politiken. UKIP är ett ultranationalistiskt parti som drömmer om fornstora dagar. Nationalismen överskuggar all verklighetsförankring och pragmatism.  

I ett försök att mota UKIP så har konservativa Tories med premiärministern i spetsen, som så många andra etablerade partier i Europa anammat delar av uppstickarens populism och retorik. Resultatet tycks bli det samma i Storbritannien som det blev i Danmark, UKIP stärks precis som Dansk folkeparti stärktes i Danmark. 

Utgången av valet är mer osäkert än det någonsin varit i Storbritannien. Oheliga koalitioner kan tvingas fram och framtiden för kungadömet och dess plats i Europa och i världen är ytterst osäker.