Varje gång jag läser termen blir jag som liberal nästan illamående. Det är en term som är motsägelsefull redan innan den sätts in i ett sammanhang. Jag har verkligen försökt att förstå vad det innebär i praktiken men också retoriskt.
För mig handlar den så kallade kravliberalismen om att det från statens och samhällets sida ska ställas krav som du ska uppfylla för att du sedan ska få din frihet. Något som låter väldigt oliberalt i mina öron.
Ett aktuellt exempel taget ur den så kallade integrationsdebatten är förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd. Förslaget innebär att om du inte har integrerat dig fullt ut under den tid som uppehållstillståndet gäller så får du inte ett permanent uppehållstillstånd. Ett annat exempel från samma debatt gäller anhöriginvandring. I det förslaget får du möjlighet att återförenas med nära och kära först efter att du som invandrad Svensk själv kan försörja dom.
Retoriskt med betoningen på krav och effekterna av den så kallade kravliberalismen är lika illa. Retoriken låter allt annat än liberal och följderna av det är att den liberala opinionsbildningen uteblir.
Retoriken syftar till att på kort sikt vinna icke liberala röster på bekostnad av ett liberalt samhällsbygge.
Som ett försvar från "kravliberalister" läser jag ofta att liberalism och frihet är ansvar. Visst är det så. Vem ska inte behöva ta ansvar i ett liberalt samhälle? Vem får njuta av frukten från sitt slit och svett och vem får ta konsekvenser av lättja? Det får dock aldrig betyda att liberaler inte först och främst ska riva hinder och skapa möjligheter till självförverkligande och till ett gott samhällsbygge.
No comments:
Post a Comment