Vart ska vi dra gränsen för historisk censur?

Det har diskuterats och debatterats om ordval och "rasistiska" uttryck i äldre litteratur, främst barn och ungdomslitteratur i flera år nu. I många äldre böcker har även dessa ord eller benämningar tagits bort eller omformulerats för att inte vecka anstöt idag.

Vart ska vi dra gränsen för historisk censur? När är litteraturen en skildring av sin tids samhälle och när är litteraturen en nedvärderande beskrivning i den moderna och upplysta värden?

Skönlitteratur har som uppgift att skildra sin tid och anda. Vad händer med historien och vår möjlighet att ta lärdom om vi ska skriva om historien så att den passar in i vår tid?

Nästa fråga är, var är vi vuxna som skall förklara för våra barn, vad det är som dom läser och varför något var som det var då och varför det inte är så idag?