Det känns olustigt och bisarrt

Läser några insändare i lokala morgontidningar efter att Jimmy Åkesson valtalat.

Reaktionerna är många, de flesta om demokratiska värden, öppenhet och tolerans.
Några hyllningar till partiledaren har inte helt oväntat också skrivits, men vanligare är att folk uttrycker sådan vrede mot Vänsterns odemokratiska metoder att dom uttryckligen funderar på att "stöd" rösta på SD eller lägga sin röst på SD som en protest mot vänstern.

Det sista upplever jag som helt bisarrt! Om inläggen överhuvudtaget är trovärdiga kan man också spekulera i men resonemanget gör mig vilket som illa berörd.
Jag tror ni förstår vad jag menar utan att exemplifiera.

Det får mig att ställa frågan hur rotad demokratin och demokratiska värderingar verkligen är i Sverige och hur människor kan pendla så lätt mellan ytterligheter som om att det inte finns några demokratiska alternativ.
Jag reflekterar också över hur utbrett hatet och föraktet till människan är beroende av vilken eventuell grupptillhörighet den tillhör eller för den delen avsaknad av grupptillhörighet. Retoriskt är dessa gränser, indelningar och cementerad kollektivism något som tillhör alla ytterligheter inte minst SD och Vänstern. Det fortsätter naturligtvis bortom dessa riksdagspartier.

Vi medborgare måste fundera över samhällets och demokratins grundläggande värderingar. Om vi inte värderar och respekterar de fundamentala rättigheterna som yttrandefriheten och mötesfriheten så kommer alla av oss att kuvas oavsett värderingar och syften.

Det är din och min skyldighet att reagera och agera när dessa fundamentala rättigheter kränks om det så bara är ett hårstrå som kröks men det är lika mycket vår skyldighet att att göra det inom ramen för demokratin och rättsäkerheten.