Vi är inte medlem i Europa, Vi är Europa!

Vi kan inte välja bort Europa utan att välja bort stora delar av oss själva. Europa är i många fall lika integrerat som de flesta medlemsstaterna är internt. Det gäller inom kultur, handel, ekonomi, vetenskap och högre utbildning. 

Något vi sällan tänker på när vi talar om integrationen i Europa är att den inte är total eller fullkomlig inom något sakligt område eller för den delen geografiskt över hela unionen utan illustreras bäst som ett lapptäcke eller genom stora, mellanstora, och små ringar som integreras i varandra. Integrationen verkar ibland i det dolda för de flesta européer men den finns likväl där.

Den europeiska integrationen är inte lika gammal som vår union, den är betydligt äldre än så och betydligt äldre än nationalstaterna.

Den demokratiska integrationen är dock en skapelse under efterkrigstiden med syfte att ta vid där nationalismen och nationalstaten misslyckats och havererat, att skapa stabilitet och fredlig utveckling för Europas folk.

Syftet med den europeiska integrationen har aldrig varit att skapa ett homogent Europa där regionala och lokala kulturella skillnader suddas ut, utan att stärka mångfalden genom demokratisk samverkan.
Här finns influenser av kulturell federalism vilket står i direkt motsatts till nationalstatens mål, ett kulturellt homogent samhälle som organisatoriskt kännetecknas av centralstyre med små förutsättningar för lokalt och regionalt självstyre.

Nationalstaterna satt gränser och byggde murar för kultur, handel och människor i Europa. Det skapade mer organiserad oro och splittring i Europa än vad som någonsin funnits tidigare. Nationalstatens strävan lever kvar i Europa idag och även inom vår union där vi ser hur nationalism agerar mot att riva murar och hinder för kultur, handel och människor.

 

Vad händer om hinder och murar byggs upp igen? Vi kan bara lära av historien, murar skapar inte stabilitet och fred!